varje hjärtgrop bär ett gatunamn

jag tycker nog ändå att det är rätt skönt att börja skolan igen. skönt att sätta igång, och skönt att känna sig motiverad för en gångs skull. för det gör jag i år. det här är mitt sista år på gymnasiet, det sista avgörande året kan man säga, och jag ska verkligen satsa allt! jag tänker inte nöja mig med 5 vg:n i år, jag ska ha mvg i allt. så är det bara.

på det sättet passar det mig ypperligt att jag håller på att halka ifrån mina vänner. vänner distraherar bara. det är åtminstone vad jag försöker intala mig, även om jag egentligen vet att jag hatar ensamhet mer än något annat. men i år ska jag inte bry mig om det. jag ska leva ett år i total ensamhet, med undantag för helgerna, då jag kommer att tillhöra jesper och möjligtvis någon vän om någon insisterar (gör det, snälla gör det!)

vad hemskt det låter. men vad jag egentligen menar är att jag inte tänker träffa någon bara för att träffa dem. jag ska bara göra precis det jag vill och känner att jag har tid till. och om de inte tänker finna sig i det, så fine! jag behöver er inte, ni bara krånglar till livet för mig. jag är hellre ensam än umgås med människor som jag inte vill umgås med.

jag är på lite mittemellanhumör idag, jag känner mig glad och motiverad samtidigt som jag känner mig ledsen och bitter.

jag vet inte varför, men de gör mig bara ledsen. jag trodde att det skulle bli bättre efter lovet när vi hade fått vara ifrån varann ett tag, men det har tamejtusan bara blivit värre. det är säkert mitt eget fel, men jag kan inte låta bli att skylla på dem, för det känns som att jag faktiskt försöker.

men jag är glad ändå på nåt vänster. känner mig som sagt var väldigt motiverad att göra bra ifrån mig, och det är ju alltid positivt.

oj. jag fick just veta en grej. nu blev jag mer ledsen än glad och motiverad. fan. helvete! min stackars lilla muffin, såhär får hon ju inte göra. usch vad hemskt.