nature and the wreck

argghh!
hittade inte filmerna igår. inte idag heller.
de är spårlöst försvunna.
jag gråter blod snart.

idag har jag kört till finspång och tillbaka.
vi hälsade på farmor på sjukhuset där.
det var rätt hemskt.
hon är så deppig efter stroken, jag är inte van vid att se henne så.
när vi skulle åka hem stod jag och höll henne i handen jättelänge
och det kändes på något sätt som att både hon och jag kände att det var sista gången vi sågs. jag menar, jag känner alltid så, varje gång jag träffar henne, men den här gången verkade det som om hon också kände det.
jag grät massor när jag kom hem.

och så har jag gråtit massor över andra saker också.
usch vilken hemsk helg..
jag blir bara så rädd när det aldrig försvinner.
jag blir rädd att hon också kommer att försvinna från mig.
jag vet att det antagligen är en rätt liten risk, att det inte lär hända
men jag blir livrädd ändå. liksom, hon är min syster. hon får inte dö.
aldrig någonsin.

tänk om allting bara kunde bli bra..