motortown

nu har jag varit riktigt kulturell och varit på teaterpremiär. motortooown. alla var lika bra som tidigare, särskilt jesper och tobias. jag älskar jesper! fast det kan bero på att han var den enda av skådespelarna som pratade med mig under min praktik, haha.

annars har det varit som vanligt idag.
jag har känt ända sen igår att någonting inte är riktigt bra, och idag tror jag att jag har insett vad det är. jag tycker inte om att känna att någonting är utom räckhåll.
de vänner jag bryr mig om är utom räckhåll. visst har jag vänner här, men uppriktigt sagt så betyder de inte så mycket. jag betyder ingenting för dem heller, så det är okej för mig. vad som inte är okej är när någonting jag bryr mig om helt plötsligt inte finns här längre.
jag går alltid omkring och känner så.
och igår åkte jesper till västerås också, just när allting började kännas riktigt bra mellan oss, bättre än på länge. jag antar att det blev lite av en chock som inte riktigt har gått över än.

jesper. jag saknar honom verkligen. det är tomt här. han är söt, och sex&thecity är mycket roligare när han är med. västerås förtjänar honom inte.
jag saknar matilda. hon har berört mig mer än jag kan säga, mer än hon någonsin kan förstå. falun förtjänar henne inte.
jag saknar kristofer. oj vad den människan har fått mig att känna. ibland bra, ibland dåligt, men jag ångrar ingenting. göteborg förtjänar honom inte.
och åh, jag saknar julia. juliaminjulia, som räddade mitt liv och alltid kommer att ha den där platsen som min bästa vän. stockholm förtjänar henne verkligen inte.

jag önskar att kunde visa på något sätt, hur mycket de betyder. men jag har aldrig varit bra på sånt. jag hoppas bara att de läser och förstår ändå.