on my own

åh, jag är fortfarande bitter. jag förstår verkligen inte hur hon kunde få det där solot. det var mitt! jag har alltid drömt om det. och hon kunde inte ens låten. skitunge. usch. nu blev jag sur igen.

det var nästintill omöjligt att komma upp imorse. jesper fick nästan bokstavligen slita upp mig och trycka i mig frukosten. jag har fortfarande inte vaknat riktigt. jag vill hem och sova. och äta. och bara ta det lugnt. varför ska jag gå i skolan? varför måste jag hela tiden tänka på alla bekymmer? vad hände med den där psykologiska försvarsmekanismen som kallas bortträngning?

imorgon ska jag till badhuset och simma har jag tänkt.