glass med hallon

jag tror att vaniljglass med hallon är bland det godaste som finns, ungefär som att komma hem efter en lång dag i skolan, göra i ordning en kopp te och inse att man inte har något annat än kvällens tv-tablå att tänka på, det är en lugnande frihetskänsla över det hela, känns som sommar ungefär, en sån där sommarkväll när det är alldeles tyst ute, bara lite fågelkvitter i bakgrunden, och en blodröd solnedgång, och man ligger i gräset och det hela påminner lite om någon winnerbäcklåt, eller någon annan låt om att rulla runt i gräset och titta på molnen som flyger förbi, och man känner att såhär, såhär ska det vara, såhär ska man leva, det finns inget annat i hela världen som betyder mer än musiken, inget som betyder mer än de där minnena som egentligen kanske inte betydde så mycket för någon annan än mig, men de betydde ändå alltprecisallt för just mig, och kanskekanske längtar jag tillbaka, kanskekanske längtar jag framåt, och kanskekanske vill jag inte vara kvar här i stressen och ångesten och depressiva episoder och maniska perioder, och jag klarar mig inte utan extas, jag vill leva, jag vill känna något, något annat än tristess, något annat än det här, för det här är inte att leva, det här är att gå omkring och dricka te av gammal slentrian, och winnerbäck smyger sig in alldeles för mycket i den här lilla texten, men å andra sidan är det ju vår, och vår är winnerbäck, så är det ju bara, och jag skulle vilja, bara för en liten stund, få vara med om den där tiden igen, den där tiden då winnerbäck var störst av allt, musiken var störst och vackrast, gitarren var fortfarande inspirerande, och världen var fylld av vackerheter och jag var

lycklig.