pling

ingenting blir någonsin som man tänkt sig. det är väl bara att inse egentligen.
jag vill antagligen alldeles för mycket, och så blir det ingenting istället.

varför har jag bara vänner som blir sura för småsaker?
kan det möjligen vara så att det är hos mig felet ligger?
kan det möjligen vara så att jag går runt och tror att jag gör allting rätt, men att jag i själva verket bara gör fel?
det verkar osannolikt att alla andra skulle gå omkring med samma jävla felprogrammering.
det måste vara jag som är felprogrammerad.

fan.