night falls over kortedala

jens lekmans nya skiva är lite.. svårlyssnad. på nåt sätt. men jag älskar den. älskar texterna. han är ju helt otrolig, den mannen.

jagärdumihuvudet
och jag känner mig inte särskilt redo. men jag vet inte vad jag ska göra åt det riktigt.
ringa sas och försäkringsbolaget kan ju vara en bra början, men jag hatarhatarhatar att ringa folk. det är nog det värsta jag vet. jag tycker att det är mycket lättare att träffa folk personligen av någon anledning. egentligen borde det ju vara tvärtom. när man pratar i telefon så kan de ju åtminstone inte se mig. men jag vet inte. jag är sån bara.

ikväll ska jag träffa matildasöt. det blir nog mysigt.