äsch

jag träffade min mellanstadielärare idag.
hon kände inte igen mig. hon fick tänka rätt länge innan hon kom på vem jag var. till saken hör att jag var hennes favorit. hon borde ha kännt igen mig.
det är så underligt, det där, för jag tycker inte att jag har förändrats så mycket.
eller jo, det har jag visst, men jag märkte aldrig när jag förändrades.
egentligen är det stor skillnad på den jag är nu och den jag var då, jag har bara svårt att inse när det blev så. mellanstadiet känns inte så fruktansvärt längesedan, samtidigt som det känns som hundra år sedan.

jaja. anna ternheim nu. tribute to linn. så fantastiskt fin.

waking up was kind of strange
the past two years has made a change
you were barely on my mind
saying goodbye sure takes time

och kathryn williams förresten! så underbar!
det blev lite singer/songwriter-dag idag, men sånt är fint, i måttliga mängder. sen blir det lite förutsägbart. men jag tycker om.