come, let's pray for the weekend, babe

jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om the arks nya. lite av en besvikelse är det nog. kanske beror det på att jag har tappat lite respekt för dem efter det där med mq-reklamen, men musiken låter inte lika bra som förr och texterna gör det definitivt inte. ledsen blir jag. men egentligen är det säkert bra, jag måste lära mig att vara mer objektiv och inte låta känslorna styra för mycket. men å andra sidan, om man inte ska gå på känslan, vad ska man då gå på?

billie the visions nya, å andra sidan, är riktigt bra. riktig gladskiva. jag älskar deras texter, de är helt galna, kommer från ingenstans och kan tyckas helt och hållet poänglösa mellan varven. men det finns så mycket värme i dem, som små berättelser utan logik men känslan kommer fram. (där har vi det igen, känslan, den är nog viktigast trots allt. fy för att vara objektiv)

någonstans känns det bra. jag vet inte vad det är, men något har hänt med mig. något som är bra. jag vill göra något. jag borde skriva en låt, eller kanske inte, kanske borde jag plugga men vem orkar göra sånt när man mår bra för en gångs skull?

i might live in an illusion, but i really thought we could change the world