no day but today

there's only now, there's only this
forget regrets, or life is yours to miss
no other road, no other way
no day but today

jamen nu så, nu har jag varit på rent-genrepet (som publik, inte som ljustekniker, ha) och jag måste ju säga att den är helt underbar. collins och angel är helt fantastiskt söta. så trovärdiga också. ska se den igen (som publik) på tisdag, sen ska jag återgå till ljusbordet igen. ska bli kul det också såklart. åh vad jag tjatar känner jag nu, men jag är så såld, jag älskar det verkligen. (även om jag tyckte att slutet var bättre i stockholm, mimi ska ju dö, det är ju det sorgliga som är så fint)

jaja. imorgon bär det av till kolmården igen. det blir nog kul, även om jag inte orkar gå upp så tidigt egentligen.. men det är söndag, så jag kommer få ob-tillägg på lönen :) sånt välkomnas.

det känns som att jag har massor med känslor och grejer som bubblar omkring inombords som jag borde få ut, men när jag väl ska försöka få fram något så vet jag inte vad jag ska säga (eller skriva) och allt slutar med att det blir något halvdant som ingen förstår. som nu till exempel, vad håller jag på med? vet ej, jag är bara konstig, gör konstiga grejer, säger konstiga saker, tänker konstiga tankar. allt blir jättesnurrigt bakochfram och jag vet varken ut eller in. jag kan inte ens lyssna på musik längre. för första gången i hela mitt liv (tror jag) så vill jag bara att det ska vara tyst, för det finns ingen musik som passar att lyssna på.
jag vet inte om jag är glad eller om jag är ledsen eller vad jag nu kan tänkas vara, och egentligen kanske man inte alltid SKA veta, egentligen kanske man bara ska se livet som det är, utan krusiduller, utan att analysera allt in i minsta detalj och bara.. leva.

men hur lätt är det när allt snurrar och benen inte riktigt bär längre?