prick

solrosfrön. det är fina grejer det.

jag saknar hur allt var förr. jag är inte så bra på det här med att leva i nuet, jag lyckas alltid glida tillbaka till det förflutna på nåt jävla vänster. vet inte riktigt vad det är jag saknar, men något är det, och det äter upp mig inifrån. en ny tid har börjat i mitt liv, en tid som inte innefattar skola och inrutade dagar med samma gamla vanliga människor, och jag har inte insett det än, vet inte när jag ska inse att ingenting någonsin kommer att bli som förr. jag är väl helt enkelt inte redo för den insikten än.

nejmen jag vet inte
jag får det att låta som att jag inte är glad över att ha tagit studenten, så är det inte. jag är jätteglad, och det känns spännande på alla sätt och vis. jag är bara söndagssentimental och har precis misslyckats med att få med mig någon till arvika.. vem känner sig inte nedslagen då?