dummadummadumma

nej det gick visst inte. jag kan verkligen inte få vara glad en hel dag, det är alltid nånting som sätter stopp för det. jag är så trött på det här, jag måste härifrån.

jag struntade i intervjun, så mamma blev skitsur på mig och det har hon varit hela dagen. dvd-spelaren packade ihop och dog, mitt under ett avsnitt av sex&thecity (som är min enda ljuspunkt när jag är såhär deppig), mina vänner har inte tid med mig och jag vill bara bortbortbort. det är fint väder och jag har inte varit utanför dörren. inte idag, inte igår.. varför kan inte livet le lite mot mig? bara för ett litet tag? en vecka eller så? så att jag kan samla kraften att komma tillbaka? det går liksom inte att rycka upp sig när man enbart upplever nederlag efter nederlag.

förlåt. jag sa att jag skulle börja le igen för dig, men det är svårt. jag försöker verkligen.