you didn't let me down, i've been a fool, feel like a clown

har inte skrivit på nästan en vecka. inte riktigt likt mig. men det har hänt en del. orkar man berätta allt? jag kan ju försöka i alla fall. här kommer alltså en litenliten sammanfattning av veckan som förflutit.

för det första så har jag nästan jobbat ihjäl mig på kolmården. 3 dagars arbete, en dag ledigt, sedan 5 dagars arbete igen. dessutom åkte jag på att få jobba på wild camp igår för att ida var sjuk. vem som helst blir knasig av att jobba så mycket på det där stället på en gång.

när jag ändå är inne på det här med wild camp, så var det faktiskt riktigt roligt. jag stod vid trampolinen nästan hela dagen och spände fast barnen i selar och klättrade upp och ner på de där gigantiska studsmattorna så att jag vaknade med jordens träningsvärk idag. men kul var det! jag tror att jag har ändrat lite inställning till barn under den här sommaren; de är faktiskt riktigt söta och fina.
jaja. dessutom har jag fått helgjobb i september, på bamses värld! det är grejer det. kan knappt vänta, jag tror att det kan bli grymt skoj.

på tisdag ska jag på gruppintervju på hermelin, och jag känner mest bara en extrem ovilja. vill verkligen inte jobba där. samtidigt kanske det är bättre än ingenting, men jag vet inte..

häromdagen fick jag svar från den tyska familjen, de hade hittat en annan. jag blev så ledsen att jag bröt ihop totalt och kunde inte sluta gråta på hela kvällen. det kändes nästan som när någon är otrogen mot en liksom.. "vi har hittat en annan". samma känsla. eller är det bara jag som överreagerar som vanligt? jaja. jag hade verkligen fastnat för dem, så det kändes verkligen inte kul alls. det gör det fortfarande inte.
meeeen idag åker jag till stockholm för en intervju med en familj från london. mamman verkade jättetrevlig i telefon, så det kan nog bli bra. hoppashoppas att det kan bli något nu, jag orkar inte bli sådär besviken igen.

aina är död också. min söttant från förra sommaren. hon hade ju cancer, så jag visste ju att hon skulle dö, men det kändes ändå overkligt när jag såg dödsannonsen. hon var så söt och så snäll och fin på alla sätt och vis, och nu finns hon inte. men det var säkert skönt för henne att slippa ensamheten och lidandet. jag intalar mig det i alla fall.
hon kommer alltid att finnas kvar här.