winchester?

nu ni. nu kanske det händer något på sandrafronten.

en familj från winchester (england) ringde idag och ville ha mig. jag sa att jag skulle tänka på saken, men det börjar luta åt att jag åker dit i september. det var en ensamstående mamma med en 10-årig dotter (känns som att det skulle kunna passa mig rätt bra) och jag behövde inte stanna ett helt år, utan bara till februari ungefär. (men om jag vill sen så får jag stanna längre)
winchester ligger ungefär en timmes tågresa från london. det är bra, då kan jag hälsa på maja och julia nån helg ibland :)

det värsta (och det här mår jag faktiskt lite dåligt över på riktigt) är att jag kommer att missa både jens lekman, lars winnerbäck och jonas gardell. usch.

och så var det det här med beslutsångest igen.
men det som känns skönt är att hon faktiskt sagt att om jag vill komma så kommer hon definitivt att tacka ja till mig. då behöver jag inte bli sådär besviken igen, som jag blev med frankfurtfamiljen och londonfamiljen..

kom hit och träffa mig innan jag åker om jag åker!