and nothing else matters

so close no matter how far..

jag tror att jag har börjat få lite sömnsvårigheter igen. usch. det finns inget värre än att vara pigg som en mört och fortfarande ligga och stirra i taket klockan 04 trots att man gick och lade sig vid midnatt.

jag gillar inte riktigt den person jag blir när jag ska diskutera nånting. jag lyckas tamejtusan alltid bli osams med människan jag diskuterar med. igår var det stackars linnea som fick ta största smällen för mitt dåliga humör när vi började diskutera det där eländiga fenomenet emo. herregud. jag tycker fortfarande att jag hade rätt, men däremot hade jag ingen rätt att bli så sur som jag blev. förlåt linnea.

jag är kär i jens lekman. hans hemsida är världens finaste. jag ska ha hans nya skiva och jag ska se honom i norrköping den 4 oktober. alternativt i linköping den 27 september, för jag insåg precis att jag ska se jonas gardell i västerås den 5 oktober. och jobba i kolmården den 6:e. ingen panik, allt på en gång.

dagens musiklyssnande förvandlades till en musiknostalgikavalkad. så kan det gå.

dagens låtar:
the doors - light my fire
metallica - nothing else matters
jens lekman - black cab
lars winnerbäck - tretton trappor upp
beatles - i wanna hold your hand

det är konstigt hur mycket känslor som kan bubbla upp inom en enbart på grund av en liten melodislinga ur en poplåt. det är ju rätt fantastiskt.