ditt ansikte, den vackraste fasad

en glädjens blåa ögon kan man tycka
men din sorg har spridit vemod i vår stad

jag vill gömma mig.
kom och krama mig för jag behöver det
jag går sönder, jag vill bara känna något annat än ensamhet och ångest
och jag vill göra ditt liv till en foxtrot, eller åtminstone något annat än en vemodsvals

komkomkomkomkom
kom ihåg mig

dina tårar, hjärter dam, vill bara trösta
så när faller du i gråt? när faller du isär?
när faller du för stormen som ska bära allt det där?
och när faller du tillbaka till den du faktiskt är?