come back to camden

jag träffade matilda idag.
varm choklad på världens bar. det var gott.
jag fick en rosa spar-anka. hon är så söt, tilla lilla.

ibland blir det bara total kortslutning i hjärnan
och jag kommer inte ihåg vem jag är längre.
så blev det idag. men det gjorde inte så mycket.
jag tyckte nästan om det.

det är så konstigt, vad mycket som kan förändras på relativt kort tid.
eller 2 år är inte så kort egentligen, men det känns kort.
och sen helt plötsligt så känns det som om ingenting har hänt,
att man fortfarande är tillbaka på samma fläck som för 2 år sedan.

det är underligt. och jag vet, jag tänker för mycket, men det blir lätt så när man utsätts för så många minnen på väldigt kort tid.
det är inte så att jag på något sätt vill tillbaka, även om jag inte alltid är nöjd med hur mitt liv ser ut. men det är lite småtrevligt att tänka tillbaka och koppla bort nuet en liten stund. det kanske man måste ibland, för att orka leva vidare.