gråa dagar
introduktion #2 i kolmården idag. jag är helt slut i fötterna! men jag har åkt i safariparken och haft en struts och ett lejon mitt framför ögonen, med ett bussfönster som enda skydd. det är lite mäktigt. lejonet i alla fall, strutsen kändes mest bara töntig.
svinkallt var det därute också! och jag mitt pucko hade bara vårjackan på mig, alla andra hade åtminstone varit förutseende nog att ta på sig vinterjackor. kändes som om jag aldrig skulle bli varm igen. så var jag inte sjuk innan så lär jag definitivt bli det nu. börjar redan känna mig dålig i halsen.
usch ja. men när jag kom hem blev jag i alla fall överraskad av mor min som hade köpt skittles åt mig på gotlandsfärjan. wohoo! min dag är gjord!
jag vill kunna skriva musik. varför kan jag inte skriva musik? varför låter allt likadant och varför har jag inte kunnat skriva något på tre månader? varför kan jag inte spela gitarr och varförvarförvarför kan jag inte vara riktigt bra på något? sådär fantastiskt bra och så fascinerande intressant att människor kommer ihåg mig för resten av sina liv trots att de kanske bara slängt en blick på mig?
jag vill bara vara något. för någon. jag känner mig så liten och obetydlig ibland. särskilt bland vännerna. varför är jag inte intressant? varför är jag så löjligt tråkig? jag vill inte vara tråkig, villintevillintevillinte
jag kanske bara har för höga krav på livet.
svinkallt var det därute också! och jag mitt pucko hade bara vårjackan på mig, alla andra hade åtminstone varit förutseende nog att ta på sig vinterjackor. kändes som om jag aldrig skulle bli varm igen. så var jag inte sjuk innan så lär jag definitivt bli det nu. börjar redan känna mig dålig i halsen.
usch ja. men när jag kom hem blev jag i alla fall överraskad av mor min som hade köpt skittles åt mig på gotlandsfärjan. wohoo! min dag är gjord!
jag vill kunna skriva musik. varför kan jag inte skriva musik? varför låter allt likadant och varför har jag inte kunnat skriva något på tre månader? varför kan jag inte spela gitarr och varförvarförvarför kan jag inte vara riktigt bra på något? sådär fantastiskt bra och så fascinerande intressant att människor kommer ihåg mig för resten av sina liv trots att de kanske bara slängt en blick på mig?
jag vill bara vara något. för någon. jag känner mig så liten och obetydlig ibland. särskilt bland vännerna. varför är jag inte intressant? varför är jag så löjligt tråkig? jag vill inte vara tråkig, villintevillintevillinte
jag kanske bara har för höga krav på livet.


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home